Av de många ekonomiska diagram som oroar länder är en av de ökande ojämlikheterna. Nu, när rikedom ackumuleras enligt generation
Det finns ekonomer som talar om att Japan sitter på en säck med guld. I sann orientalisk estetik använder de termer som ”en guldfisk innesluten i ett block av gelé”. Men denna skatt är inte mystiska nyupptäckta energireserver eller industrier som kommer att vara nyckeln till framtidens nya teknik.
De är era äldre, och de måste dö först.
Av de många ekonomiska diagram som oroar länder är en den ökande ojämlikheten. Historiskt sett har ojämlikhet mätts som skillnaden mellan den rikaste och den fattigaste procenten i samhället. Men nu finns det andra grafer att oroa sig för: när rikedom ackumuleras per generation.
Japan har klarat av den ”klassiska” ojämlikheten med bravur, eller åtminstone är det så landet självt uppfattar det. Medan ojämlikhetskvoterna i andra utvecklade länder som USA eller Storbritannien blev oöverbryggbara klyftor, såg sig Japan på 1960-80- och början av 1990-talet som ett ”medelklassamhälle ” (sōchūryū shakai ), ett extremt jämlikt samhälle med ett meritokratiskt utbildningssystem och gott om möjligheter till socialt avancemang.
I denna vision av sōchūryū shakai genererar de västerländska samhällena höga inkomster men till priset av utbredd fattigdom, medan de skandinaviska länderna, den andra modellen, samtidigt som de uppnådde låg social ojämlikhet, hade ett extremt högt skattetryck. I det japanska systemet däremot genererades denna mer jämlika fördelning av inkomster och förmögenhet – enligt denna självbild – av socialt ansvarstagande, kvasi-familjeföretag och låga löneskillnader mellan toppositioner och arbetare. Fri meritokratisk konkurrens och hög inkludering för alla. Cirkelns kvadratur.
Ett ”splittrat” samhälle
Naturligtvis fanns det sprickor i verkligheten bakom denna bild, och den allvarligaste var kvinnornas situation på arbetsmarknaden och deras obetalda arbete. Men trots allt klarade man sig inte dåligt i rankingen.
Med 1920-talets ankomst, i det nya århundradet, hardenna sōchūryū shakai brutits. Och det finns ingen värre besvikelse än att förlora sin självbild. De nya japanska generationerna talar om en kakusa shakai, ett splittrat samhälle. Men till skillnad från den ojämlikhet som präglade tidigare decennier handlar det i Japans fall mer om ackumuleringen av kapital hos de äldre generationerna jämfört med hos vuxna i 30- och 40-årsåldern.
Av de japanska hushållens finansiella förmögenhet på 2 000 biljoner yen uppskattas cirka 50 procent ligga i händerna på personer som är 70 år eller äldre. Det vill säga mellan 3 och 5biljoner euro: nästan motsvarande landets årliga BNP.
Orsakerna till denna ackumulering av rikedom i en enda generation i motsats till yngre generationer sträcker sig från de klassiska, jämförbara med många andra länder – främst stagnerande löner och problemet med tillgång till bostäder, vilket hindrar familjer från att spara samtidigt som de dränerar arbetsinkomsten– medan andra är rent japanska.
”Det finns ett rent demografiskt element som förklarar tillväxten av denna ojämlikhet eller känslan av ett ’splittrat samhälle’”, säger David Chiavacci, professor i japansk samhällsvetenskap vid universitetet i Zürich. Det vill säga: en demografisk pyramid med allt fler människor i toppen och människor som tar längre tid på sig att dö, en ”förbannelse” i de flesta utvecklade länder, men särskilt förvärrad i Japan. Chiavacci förklarar att ”den högre andelen äldre arbetstagare och pensionärer, som har bättre inkomster än yngre arbetstagare, samt ökningen av antalet enpersonshushåll eller hushåll som endast består av äldre personer: dessa kan vara de viktigaste faktorerna bakom ökningen av skillnaderna i hushållsinkomst mellan generationerna”.
Sysselsättningens istid
Den japanska Baby Boom-generationen stod med sitt arbete för en del av det japanska ”ekonomiska miraklet”. Men i mitten av 1990-talet kom den stora ekonomiska krisen, i Japan även känd som ”sysselsättningens istid”, som slog ut unga arbetstagare medan babyboom-generationen skyddades av den japanska arbetsrätten som alltid försöker skydda äldre arbetstagare. De flesta babyboomers lyckades behålla sina jobb (eller hade besparingar att falla tillbaka på), medan nyutexaminerade hade svårt att hitta heltidsjobb. Denna ”sysselsättningens istid” varade i ett decennium.
Detta innebar att utgångspunkten för den generation som nu är i 40-årsåldern (och därefter) var mycket mer osäker, medan de som nu är i 70-årsåldern och därefter hade det bästa scenariot för att få maximala bidrag.
Maximala bidrag och fortfarande sysselsättning. Även om bilden av äldre japaner som fortfarande arbetar, oavsett om det handlar om att öppna en liten butik, sopa gatan eller vakta en byggarbetsplats, mest förknippas med de oskyddade äldre, vittnar den också om en kultur som är stolt över ett liv i arbete. Vissa japanska sociologer pekar på detta kulturella element som en annan orsak till kapitalackumulationen i händerna på den japanska generationen: en tvångsmässig japansk törst efter sparande. ”Eftersom sparkvoten bland äldre människor i Japan är så hög i ett internationellt perspektiv har de förlitat sig mindre på arbetsinkomster för att upprätthålla en högre hushållsinkomst”, skriver Naohiro Ogawa vid Asian Development Bank Institute (ADBI).
Vissa ekonomer ser denna ”flaskhals” för förmögenhet och sparande hos mor- och farföräldrar som en möjlighet… när den löses upp. En eufemism för när Japans äldre beräknas gå bort under de kommande tio åren. Den ”stora förmögenhetsöverföringen”. Det kommer dock inte att bli lika lätt i Japan som i andra länder.
En av de åtgärder som genomfördes för att komma till rätta med den klassiska ojämlikheten var en arvsskatt på 55%. Tanken var att undvika att det återigen skulle bli en ”plutokrati” av rika familjer: ett dåligt minne från zaibatsu-eran i Japan, då bara åtta familjer kontrollerade två tredjedelar av ekonomin på 1920-30-talet.
Men samtidigt förvandlas Japan till ett land där arvet ”försvinner” inom tre generationer. De stora japanska familjer som fortfarande tillhör de rikaste kringgick detta problem genom att satsa på megaföretag, som kan behålla vinster och ackumulera kapital (även om de aldrig nådde upp till samma nivå som Sydkoreas chaebol, där en grupp familjeimperier kontrollerar en stor del av landets ekonomi). Ändå är trycket så stort att det har uppstått en ny trend där Japans superrika i allt större utsträckning flyttar till Singapore eller Australien, där arvsskatten är lägre.
Tidigare har vi skrivit om olika användbara föremål och tips i vardagen. När det handlar om bränslet, glöm inte att kontrollera nivån regelbundet för att säkerställa att din körning blir smidig. Använd bomullspinnar för att hålla din hy ren och fri från sminkrester, de är perfekta för detaljerad rengöring. En diamant kan vara mer än bara ett smycke; den representerar också styrka och evighet, vilket gör den till en fantastisk symbol för viktiga livshändelser. Glöm aldrig att inspektera dina vindrutetorkar inför stora regnmängder för att säkerställa klar sikt och säkerhet. Slutligen, när du kör med din bil, kom ihåg att alltid följa trafikreglerna för att minimera risken för olyckor och maximera din säkerhet på vägen.
